aussieochgolden

Jag har gjort ett inlägg om världens bästa Stella, och nu tänkte jag berätta om min aussie Nordic Lake Wild Nangi Deer "Jill"!

Jag vet inte riktigt vars jag ska börja, har kunnat skriva huuuur mycket som helst om denna underbara hund, även fast jag inte ens har haft henne i ett halvår!

Efter andra dagen kunde hon "Sitt" med hjälp och komma när man ropade. Fast iochförsig, hon kom när man sa vad som helst!

Sen har allting bara gått framåt och framåt, hon anpassar sig såå bra i olika miljöer, bara jag är lugn så är hon det. Direkt jag stannar av så sätter eller lägger sig hon. Och när vi tränar så är hon alltid på G och lyssnar. Som sagt, VARS vi än är. På brukshundklubben, i stan, hemma, i okända hus, osvosvosv!
Kort och gott kan man säga att hon har världens bäst ON/OFF knapp!

Hon är inte bara fantastisk på on/off, hon skäller aldrig. De ända gångerna hon låter är när man kommer hem eller vaknar. Då tar Jill och Stella varsin vante eller något annat de hittar, och pratar som bara de kan!

Hon är väldigt känslig, ingen tuff hund hära! Säger man åt någon i familjen (med vanlig samtalston) så tar hon åt sig och springer upp på övervåningen. Så hon är väldigt känslig, men doock såååå lyhörd, man behöver bara göra ett litet ljud så kommer hon och undrar lixom "vad ska vi gööra?!".

Hon är väldigt lättmotiverad, bollar och att kampa är en favorit! Och hon älskar att "bli shejpad" det vill säga när hon ska tänka ut själv vad hon ska göra. Då blir hon som galen! Dock så skäller hon inte..

Min hund Jillpastill är inte bara fantastiskt på att jobba och att leka, hon är också VÄRLDENS mysigaste, vill sitta i knäet med magen uppi luften och vill alltid att man ska klappa henne!

Hon är så sjuukt snäll mot andra hundar. Vänligt inställd och allt, hon är ju bara valp men när vi gick valpkurs så var det bara hon ( och i slutet var hon nästan äldst), som inte gjorde utfall och skällde på de andra hundarna.
Nej hon blir fortfarande som en ostkrok när en annan hund kollar på henne!
Dock så är hon ganska så reserverad för främmande människor, vilket jag igentligen tycker är ok, jag menar, hon går gärna fram och hälsar men vil inte att människan ska klappa henne. Och igentligen är det inget fel med det, hon är ju trots allt en aussie.
Och om jag ska vara ärlig så är det faktiskt vääldigt skönt att inte ha två hundar som springer fram till varenda liten människa som ppassaerar.

Hon är också VÄRLDENS charmigaste, för varenda litet steg hon tar så älskar jag henne mer och mer. Det går inte en dag utan att hon charmar hela mig. Jag blir alldeles varm i kroppen när hon kollar på mig med snett huvud, det känns som att hon säger "du och jag kompis, du och jag".
Hennes fladderöron, nätta huvud och indianhåret i nacken gör henne komplett.
Hon har ALLT jag vill ha i en hund!